Braathen Dendrokronologiska Undersökningar

Lunnevägen 2,   SE-46144 Trollhättan,   Sweden
Tel.: +46 520 19546   Mobile: +46 704 540 331
alf@alfdendro.se

Artiklar
 
En svunnen medeltida kyrka i Visnum

I 'Värmland förr och nu 1954' finns en artikel från 1866, skriven av N.G. Djurklou. Dess titel är 'Bidrag till Östra Wermlands antiqvariska topografi'. Om Visnum medeltida kyrka skriver Djurklou att den varit nära jämnårig med S. Råda kyrka och att den haft väggmålningar.

Om den svunna kyrkan visste han att den enligt dokument existerade år 1596 och förlängdes 16 alnar (=9.5 m) år 1664-1665. Han visste också att den revs 1733 och att sju väggstockar från en okänd byggnad och att ett antal bemålade bräder från ett innertak fanns (och ännu finns) i den klockstapel, som uppfördes samtidigt med den nuvarande kyrkan (1731 - 1733). Bräderna från innertaket sitter såsom spikband till väggspånen och kan ha varit många flera på Djurklous tid.

Djurklous slutsats om i vilken tid den medeltida kyrkan uppfördes bygger såsom synes på ytterst svaga argument, men senare undersökningar skulle stärka hans uppfattning.

År 1963 gjordes under ledning av antikvarie Louise Tham en arkeologisk undersökning av den plats där medeltidskyrkan hade stått. De kvarvarande grundstenarna visade att medeltidskyrkans långhus hade ytmåtten 7.4x10.2 m, koret hade måtten 3.4x5.8 m samt sakristian 1.6x5.8 m. Denna hade varit byggd i liv med långhusets nordvägg på samma sätt som i Hammarö och S. Råda. Ytproportionerna var också ungefär de samma.

Hammarö och S. Råda har så stora likheter i konstruktionen att de kan ha uppförts av samme byggmästare. Långhuset i S. Råda är något bredare och har något större kor jämfört med Hammarö och Visnum. Målningarna i S. Råda kor utfördes 1323 enligt inskrift. Takbräderna har lagts till tork med åtföljande krympning åtminstone ett par år innan de kunde sättas på plats. Alltså kunde inte kyrkan ha byggts under biskop Peters ämbetstid. Han tillträdde 1322. Närmast tidigare biskopar var Bengt (1317 - 1322) och Brynolf Algotsson (1278 - 1317).

Båda hade under lång tid vistats i Paris och studerat vid universitetet Sorbonne.
Förlagorna till målningen i S.Råda kor har motsvarighet i Frankrike i ännu bevarade dokument och rester av väggmålningar.

 

 

 

I vidstående bild har skisserats en i koret målad arkad med apostel. Arkaden krönes med målad vimperg. Valvbågen ovanför aposteln har treklöverform.

Södra Råda kor

I slutet av 1970-talet hade jag Riksantikvarieämbetets uppdrag att göra dendrokronologisk undersökning på trävirke i Hammarö och S. Råda kyrkor. Dateringsmetoden ger årtalet för varje undersökt årsring när den bildades. För att få fram trädets fällningsår måste årsringen närmast bark finnas med i virket. Ytan närmast bark kallas vankant. Jag kom inte åt virken med kvarvarande vankant och vet därför inte hur många årsringar, som huggits bort vid utformningen av de furuvirken ur vilka jag tog borrprov. Den yngsta daterade årsringen i Hammarö medeltidskyrka bär årtalet 1288, motsvarande årsring i Hammarö stavkyrka har årtalet 1222 och i S. Råda 1271.

I november 2004 undersökte jag sex av sju sekundärt placerade väggstockar i Visnum klockstapel. Dessa stockar kunde ha kommit från medeltidskyrkans förlängning 1664 eller från annan byggnad. Den yngsta daterade årsringen bär årtalet 1289, således bör stockarna ha kommit från medeltidskyrkan.

Ur resultatet kan vi inte säga vilken kyrka, som var äldst, men årtalen stärker antagandet att kyrkorna uppfördes under biskop Brynolf Algotssons ämbetstid. Vid denna tid, slutet av 1200-talet och början av 1300-talet, fanns ett mycket sparsamt behov av att bygga nya kyrkor. Den stora byggnadsperioden av stenkyrkor i Götaland inträffade under 1100-talet. Stavkyrkor från 1000-talets senare hälft och 1100-talets första decennier började bli trånga, och kunde i vissa fall vara otillräckligt underhållna. De ersattes i de flesta fall av stenkyrkor. Vid 1200-talets slut kunde den äldre byggnadstraditionen väntas ha klingat av med mindre tillgång till konstnärligt skapande byggmästare, men Hammarö och S. Råda visar att konstnärlig kompetens och yrkeskunnande med passningsarbete i trä fanns.

Kyrkorna har tydliga drag av gotisk rumsuppfattning. Treklövervälvningen i taket representerar något nytt. Den förekommer senare i Tensta (c:a 1340), Erentuna och några andra kyrkor. Tångeråsa träkyrka i Närke, byggd efter 1331, har tunnvalv och ger inte samma rumkänsla.

Treklövervälvningens tre båglinjer var vid denna tid vanliga i fransk ornamentik. De förekommer ymnigt i illustrationerna till en praktbibel, skriven i Paris 1317.

Hur kom treklöverformen till Värmland? Man vet bara att den kyrkliga organisationen i Skandinavien hade mycket livliga förbindelser med kontinenten. Ett exempel är krucifix i Värmland från Limoges. Idéer och impulser spred sig mycket snabbt. En del av kunskapsförmedlarna utgjordes av teologie studerande, som sökte sig till kontinenten för att få mera omfattande utbildning. I Paris fanns ett hem för studenter från Norden, bekostat genom en donation.

Biskop Brynolf Algotsson hade vistats i Paris under 18 år och studerat vid universitetet Sorbonne. Kan han ha tagit initiativ till att utforma innertaken med båglinjerna i Hammarö och S. Råda?

Vi vet inte, men tanken är frestande. Han såg mycket ofta dessa båglinjer i ett masverk på central plats i Sainte Chapelle nära Notre Dame. Kung Ludvig den Helige (Louis IX) övertog 1238 Kristi törnekrona från venetianska köpmän och lät bygga Sainte Chapelle till förvar av törnekronan och till kontemplation. Kapellet byggdes 1243 - 1248 och är en praktbyggnad i gotisk stil. Mycket höga fönster med färgat glas sitter tätt intill varandra. Masverket är placerat ovan en inre portalomfattning och släpper igenom ljus från bakomsittande mittfönster i gaveln. Masverket har inneslutit ett konstverk av något slag.


Bild 2. Snitt av långhuset i S Råda med det välvda treklövertaket
 
 

Bild 3. Skiss i stora drag av masverket i Ste. Chapelle. Det har välvda båglinjer av samma slag som i Hammarö och S. Råda.

Biskop Brynolf Algotsson var en mycket kraftfull person med stort inflytande i den katolska kyrkan. Han hade haft Thomas ad Aquino som lärare och var studiekamrat med många högt uppsatta män. Han var nära vän med påven. Han var känd i Europa för sina poetiska verk med rim på latin. Den latinska poesin saknade dessförinnan rim. Han stärkte det estetiska inslaget i liturgin. Politiskt tog han i Sverige initiativ till lagar om kyrkofrid mm, den s.k. Brynolfs stadga.

Under medeltiden skötte kyrkan sin egen ekonomi med handel såsom viktigt inslag. Biskop Brynolf effektiviserade administrationen och ökade betydligt stiftets ekonomi. Stenbyggnaden Läckö vid Vänern bör inte uppfattas såsom en borganläggning för en mäktig kyrkofurste utan som en skyddad förvaringsplats för kyrkans handelsvaror. Läckö stenbyggnad uppfördes under Brynolfs tid, och är av ungefär samma form som stenbyggnaderna från 1200-talet på kyrkans mark på Gotland. Dessa har den fantasieggande benämningen kastaler, men användes som stöldsäkra magasin för gods. Läckö har varit ett kommunikationscentrum för Värmland och därmed för de tre här nämnda kyrkorna.

I den sedan länge pågående forskningen kring Brynolfs verksamhet är nybyggnad av kyrkor, transportleder och varumagasin av intresse. I Skara stift har hans tankar och eleganta uppslag aldrig fallit i glömska bland latinkunniga västgötar. Hans livsgärning bär spår ända in i nutiden.

Litteratur: E. Lagerlöf, Medeltida träkyrkor del 2. RAÄ 1985
Å. Nisbeth, Visnums kyrka. Ystad 1983